Inskolning

Mitt halvtidsjobb på förmiddagarna som bryts av någonstans mitt i för att åka hem till valpen en sväng. Han skolas nu in för att så småningom kunna vara hemma ensam upp emot fyra timmar. Det går sådär. Vi har installerat en webbkamera i det rum han befinner sig. Nio gånger loggade jag upp mig i förmiddags för att kolla läget och han ylade hjärtskärande varje gång. Gulp!
Maken svarade följande på mitt SMS när jag sökte tröst: - Det här är nästan värre än att lämna ifrån sig barnen.

Imorse ropade jag på hunden för att ta honom till hans "fängelse". Det var knäpptyst i huset. Kunde ha hört en knappnål falla. Han visste vad som var på gång. Hittade honom uppkrupen i soffan, blickstilla med sorgsen blick.

I vanliga fall åker han ner från soffan fortare än kvickt, men nu tryckte han på dom rätta knapparna. Jag bar honom varsamt till hans utrymme och sprang snabbt ut genom ytterdörren med honom ylandes i bakgrunden.

Mia