Jag tränar mig att ta komplimanger. Igår sa en tant på träningscentret att jag har vackert hår. Spontant ville jag säga att det behöver klippas och tonas. I stället log jag och sa tack. I morse sa min sjukgymnast att jag såg smal och fin ut. Jag skrattade och sa att det var en illusion. Så himla dumt sagt av mig. När jag ger någon en komplimang så är det för att jag vill det, jag ser något fint och vill dela den bra känslan det ger mig. Jag vill inte lyssna på dumheter som förminskar. Kort sagt - en komplimang är ofta något bra och jag lär mig att ta mot den som något bra.
Ulrika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar