God morgon sommar

Morgonstund på Gotland. Pålandsvind och hela 25 grader i luften kl 08.00 på morgonen. Älskar det. Ge mig mer... 

 

Mia

Digital detox

Semestern har slagit till med full kraft och jag har med familjen checkat ut från storstadstress och checkat in i stugan på Gotland.
Har låtit telefonen vila långa perioder och varit ytterst sparsam med uppdateringar på de sociala medierna och så även bloggandet. Riktigt skönt och välbehövligt.
Tar morgonpromenader med hunden vid havet och förundras över utsikten varje gång. Det är så gudomligt vackert utöver havet!

Hur går det med kost och träning?

Jag har ätit ganska strikt LCHF i över en månad nu och det bästa är att inte behöva vara hungrig. Mitt blodsocker och humör är jämnt och det sporrar mig verkligen att fortsätta så här. Intressant nog har jag tagit några bitar choklad vid några tillfällen och suget kommer tillbaka omedelbart. Och hungern. Vilket gör att jag genast ångrar mig och avstickarna blir allt färre.
Vikten händer det inte så mycket med, men med ett BMI på 23.8 så är det inte det som är det väsentliga. Kommer det en nedgång på något kilo så är den välkommen.

Hej hälsporre :( Tyvärr har den enda löprundan och 18-hål golf den gångna veckan gett stickande smärta i hälen. Mitt stora löpäventyr i våras (halvmaran) har nog tyvärr gett mig tråkiga biverkningar. Får se hur illa det är, så fortsättning följer. Kommer att prova lite längre promenader och lätta löprundor, så får vi se hur ont det gör.

Mia

På prov

Maken dras med hälsporre och vill träffa en sjukgymnast. Mitt träningskort har gått ut. Dessa disparata faktum ledde till att vi provar ett nytt gym under en månad och första träningen var igår. Herregud vad jag är otränad! Men det kanske är mer synd om Maken. Han kombinerar nu hälsporre med KRAFTIG ögoninfektion och en nypa träningsverk på det.

Ulrika

Sommar, sommar

Lata dagar, nästan för lata. Grilla, ett glas rosé, läsa boken jag längtat efter att läsa. Och vet ni vad? Jag ska försöka att inte ha dåligt samvete för att jag bara är.

Ulrika

Glass

En varm sommardag, då ledigheten är ett faktum och en fluga dunsar slött mot fönstret, boken ligger uppslagen framför dig på bordet och barnen hoppar studsmatta i juli-ljuvligheten, då vill man ha glass. Men trots att min LCHF är liberal, är den inte SÅ liberal så jag äter socker. Lösningen? En klick nyvispad,  osötad grädde och några frusna bär. Mums.

Ulrika

Skörd

Min grönsaksodling är helt misslyckad! Det är nästan så man måste skratta när man ser pallkragarna. Helt otippat har morötterna vuxit, men allt annat…Sallad och ruccola kom inte ens upp, tre rödbetor svajar stolt, två salladslökar och fyra dillkvistar. Men en sak tog sig verkligen! Vitlöken. Igår skördade vi alla och har nu 21 vitlökar. Jag ska läsa på om hur man lagrar dem, vore häftigt att vara nästan självförsörjande.

Ulrika

Värdigt avslut

En ljuvligt varm sommardag avrundades med bubbel i bubbelpoolen (utespa).

Helt i sin ordning. Fler såna här dagar tack! Jag är i himmelriket :D 

Mia 

Äntligen, som jag väntat!

30 grader i skuggan och strålande sol. Idag njuter jag så in i bängen! 

Mia 

Bröllopsdagar

I dessa sommartider firas det bröllopsdagar lite här och var. Vi gifte oss i slutet av augusti. Jag får snällt ge mig till tåls för att fira mitt femtonde år som gift.

Regnet smattrar mot rutorna och jag släpade ut en kartong med gamla papper som jag tänkte rensa i väntan på bättre väder. Det finns en del som åker ner i pappersåtervinningen. Tänker, varför i hela friden har jag sparat detta? Men det mesta behåller jag trots allt. Minnen jag vill ha kvar och återkomma till om några år igen.

Det kommer att bli ett långt inlägg. Jag hittade en text som min bästa vän och tärna på mitt bröllop skrev för några år sen, när hon var krönikör i en tidning, som jag vill dela med mig av. Den handlar om mitt och makens bröllop för snart 15 år sen.

"Plötsligt är det dags. Kyrkklockorna har tystnat, brudgum och bestman väntar framme vid altaret. Orgeln börjar spela och alla ställer sig upp inne i kyrkan, förväntansfulla. Jag tar ett djupt andetag när brudnäbben går in, följt av bruden och hennes far. Jag som är brudens tärna går in sist tillsammans med prästen.

Det är som på film. Alla tittar och ler. Jag flackar med blicken när jag ser våra vänner i ögonen. Inte gråta, inte ännu. Vi lyckas ta oss fram till altaret utan att snubbla. Bruden lämnas över och prästen börjar tala. Det går i mitt tycke några få minuter och så tittar prästen på mig. Va, nu? Nej, tänker jag, det måste vara fel. Jag ska sjunga i slutet av vigseln, men vi har ju bara stått här i några minuter, eller?

Jag måste ha drabbats av minnesförlust, för jag minns inte särskilt mycket av vigseln. Jo, att brudnäbben vill ta av sig sina skor för att dom är obekväma och jag lyckas på något diskret sätt hindra henne. Prästen nickar mot mig och jag rör mina tegelstensfötter mot mikrofonen. Inte titta på bruden. Inte gråta. Sjunga vackert "Det vackraste" det är min uppgift. Jag sjunger och har ingen aning om hur det låter.

I slutet av sången tittar jag på bruden. En sekund står tiden sitta och jag ser allting. Från första dagen i årskurs fyra, genom högstadiet och gymnasietiden. Alla klassfester, fikastunder och shoppingturer. Allt killsnack, tjejsnack, gråt och skratt. Nu har vi kommit ända hit, ett steg in i vuxenvärlden. Det är inte på film. Det är verkligt. Och tusen och miljoner gånger bättre än på film.

På tal om film. En tid efter bröllopet träffas jag och bruden för att se videofilmen av vigseln. Vi har båda ganska diffusa minnen av den. Inte på grund av champagne utan av nervositet. Det ser bra ut och låter hyfsat och äntligen kan man fälla lite tårar.

Åren går, barn föds och klädmodet växlar. En dag tittar vi på filmen igen och tårarna rinner längs kinderna. Men den här gången kiknar vi av skratt åt min "conehead-liknande" frisyr och att brudgummen i sin frack ur vissa vinklar faktiskt liknar en ... pingvin."

Mia