Fördomsfull och rädd

Jag har suttit och skrivit i en timme om mina fördomar och rädslor. En uppgift som jag ska lämna in till nästa kurstillfälle om två veckor.
Det tog ett tag innan jag kunde släppa loss och erkänna. Men ja, jag är fördomsfull och rädd. Det är inte jättesnygga saker som dyker upp, men oj så intressant att titta på. Det är ju inte förrän du är medveten om dom som du kan göra något åt det. Eller hur?

Lovade i ett tidigare inlägg att berätta vad jag kom fram till.
Så här bjuder jag till lite.

En av mina fördomar är att jag är snabb på att etikettera människor. Jag kan t ex få för mig att någon är en besserwisser, har ett stort ego, är en glad prick, en jobbig typ eller väldigt osäker. Det sker på ren reflex att jag snabbt sorterar in människor i ett fack, troligen för att känna mig trygg och nära mitt kontrollbehov.

Min största rädsla är att det ska hända barnen något. Det gör så sjukt ont att ens tänka på det så jag lämnar det där.
Mer förvånande var att en stor rädsla hos mig var att fullt ut göra det som känns rätt i hjärtat.
Även att lyckas och bli framgångsrik fick mig att känna rädsla. Då behöver jag ju erkänna att jag är riktigt bra. Och DET är läskigt.

Mia