Saknad

Jag saknar klicket av klor på parketten. Hans blöta pussar. Det glada viftandet av svansen. Han stora bruna hundögon som tittar bedjande på mig, nu matte är det dags att gå ut. 

Han har det riktigt bra hos mina svärföräldrar. Han får sova i sofforna i vardagsrummet och i svärmors famn. Han får långa promenader i Visby innerstad, helt ovetandes om den vackra kulissen. 

På tisdag kväll kommer han hem igen. Då är det en vecka sen jag träffade honom. Trodde aldrig jag kunde sakna en liten hund så mycket! 

Mia