Gråt

Igår kväll grät jag i 40 minuter. Det var skönt, befriande och stärkande. Jag tror stenhårt på att återhållen gråt skapar obalans i våra kroppar.

Köpte en TV-serie för några månader sen. Jag tittar alltid på ett avsnitt när jag kör ett träningspass på löpbandet eller motionscykeln i vårt motionsrum. TV:n och DVD:n står alltid redo att underhålla mig för att träningen ska gå så där geschwinnt.

I gårdagens avsnitt dog huvudrollsinnehavarnas 8-åriga dotter och hela avsnittet skildrade deras sorgeprocess. Åh jisses vad jag grät! Och tränade samtidigt. Galen kombo egentligen.

Tror ni att jag kramade om barnen hårt innan jag lämnade dom på skolan idag?

Mia