Det är med viss icke-entusiasm jag beger mig mot stan. Tre mil dit, tre mil hem. Varje dag i snart 10 år. När jag var yngre var jag kär i stan, i sättet att leva. Nu blir jag ofta less. Att träffa en kompis, fika, äta middag eller shoppa är fortfarande kul, men den tiden då jag BEHÖVDE ljuset och husen och ljuden som är speciella för Stockholm, den tiden är inte nu. Förr, ja och vem vet, kanske sen, men inte nu.
Ulrika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar