Igår fyllde min fina dotter 15. Hennes födelsedag brukar markera slutet för de mest bråda dagarna. Vi har firat en mycket trevlig midsommar som ni ser i Mias inlägg och nu vill jag krypa in i sommaren, in i piontiden, där det går långsammare och är vackert och fridfullt. Att jag sen har en fullspäckad vecka framför mig gör liksom inget, för nu börjar piontiden i alla fall. Det är det som är balans.
Ulrika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar