I dag är en positiv dag. Gladast är jag för en intervjutid inför praktiken! Jag är faktiskt så glad så jag är glad för att öronen finns, annars skulle övre delen av huvudet ramla av för jag ler så brett.
Kommer ni ihåg för några dagar sedan, när jag var ledsen för att jag behövde göra ett avslut? Jag kämpade mig till liiiite mer tid (5 dagar), jobbade som en gnu och nu har min kandidat fått jordens möjlighet. Lycka!
Men då dyker det magiska tänkandet upp; så här bra får det inte vara, vad ska gå fel nu?
Allvarligt, när utvecklar man det sättet att reagera på? Jag är innerligt trött på den här primitiva reaktionen och tänker pensionera den!
Ulrika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar