I dag läste jag i Svenskan om Doris Lessings författarskap och plötsligt grät jag. Det är obegripligt. Hur kan ord om fru Lessings liv, hur hon valde att använda sitt enda liv, göra mig så upprörd att tårarna trillade? Det händer ibland att något rör vid ens innersta kärna och det är faktiskt inte alltid man vet varför.
Ulrika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar