Envis som jag är trotsar jag kylan dagen efter vi kommit hem och ger mig ut på en löptur. Kanske en lufstur är en bättre benämning, för det gick verkligen inte fort. Konditionen var inte på topp, jag är tung och väglaget var förrädiskt. När jag kom hem hade jag ingen känsel i lår och rumpa och dom var illröda och brännheta. Höll ta mej tusan på att förfrysa dom, trots underställ och överdragsbyxor.
Så det är inomhusträning som gäller tills den här förbannade kylan släpper, så det så!
Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar