Jag är både feg och modig. Det är kanske alltid så, för alla människor. Självklart gillar jag inte att vara rädd, men ibland är rädslan en tillgång, en förlängning av en livlig fantasi, eller kanske andra sidan av det myntet. Jag skulle vilja påstå, att det inte är modiga människor som aldrig är rädda, det är fantasilösa människor.
Men vad är jag mest rädd för? Tja, det finns så mycket. Att bli sviken av någon jag litar på. Kroppslig smärta. Krig. Monster (japp, jag är vuxen).
Många gånger är rädslan bra, ett internt varningssystem som är värt att lyssna på, andra gånger hindrar den mig från att lämna min comfortzone och våga utvecklas.
Det krävs nog erfarenhet och klokskap för att möta varje rädsla och bedöma om det är en varning värd att lyssna på eller feghetens metmask som sticker upp huvudet. Erfarenhet och klokskap - sånt man samlar på sig när man lever och reflekterar.
Ulrika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar