För min inre syn ser jag bilder på syriska flyktingbarn - det finns en hel del man kan tvingas leva utan. Hem, mat, trygghet, fred... Listan kan göras lång.
Men det här är ett annat grepp, inte för att förminska lidande med klämkäckhet, utan helt personligt tala om vad som är riktigt viktigt för mig.
Självrespekt.
För det mesta lyckas jag hålla min moraliska kompassriktning, men det finns gånger jag borde sagt något. Som i konferansrummet på Skeppsbron, där min tystnad var SKAMLIG. Jag borde aldrig tolererat mobbning, även om mobbaren var chefen.
Ibland gör jag obekväma val, men det är ännu plågsammare att veta att jag gjorde det fega, det ryggradslösa. Jag kan vakna och VÅNDAS flera år efter en sån händelse.
Självrespekt betyder mycket för mig.
Ulrika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar