Dubbelt fredagsmys

Tacos. Vin. Samtal. Ulrika med familj är på fredagsmys hos oss. 

Mia 

Kostfunderingar

Jag funderar på att köra mjölkfritt februari för att se om det har någon effekt på vikten. Jag väger 67,2 kg och mår toppen, men en liten turboboost innan bikinin ska på vore helt ok. Det svåraste blir frukosten…

Ulrika

Min utmanare dyker upp

I tisdags blåste det isiga kulingvindar ute. Nej, så galen är inte ens jag att ge mig ut i det vädret och springa. Det blev bilen till det varma vindstilla gymmet istället.

Det började segt. Kände mig trött, benen var tunga och jag flåsade lite väl mycket efter 10 minuters löpning på bandet. Sen hände det. Min utmanare klev in. Ulrikas man, som triggade mig till att anmäla mig till halvmaran, gjorde entre på gymmet. Han klev upp på löpbandet bredvid mig och körde spänstigt igång med sin intervallträning. Helt plötsligt blev läget något annat. Tävlingsinstinkt, inspiration eller stolthet? Svårt att säga. Helt plötsligt har jag avverkat 45 minuter på löpbandet. Tränandes intervaller. Och kört ett stenhårt 15 minuters pass på trappmaskinen. Plus lite styrka.

Mia

Och där kom tårarna

Jag hade ett riktigt bra utvecklingssamtal på jobbet idag. Fick jättemycket beröm för det arbete jag gjort. Det värmde fint och fick mig att känna mig värdefull och viktig i den tjänst jag utför.

Efter lunch hade jag ett härligt möte med fina grannen, kollegan och vännen Linda. Vi har inte pratas vid sen i lördags. En evighet i vår värld, speciellt när vi nu bor grannar. Kände att jag verkligen saknat vårt bubbel och när hon kom över blev det en varm kram och fina ord uttalades. Det skulle nog ha kunnat orsaka en del tårar, men så blev det inte idag. Vi har gråtit av både glädje och sorg tillsammans många gånger under de sex år vi känt varandra.

Sen kom en annan fin vän över på fika. En person jag träffar sällan men det blir varma, givande och känsloladdade möten varje gång. Kanske för att vi båda är såna. Här skulle också kunna spillts en och annan tår, men inte där heller. Denna gång.

När hon åkt kollade jag av mejlen och där kom det mejlet från en vän och företagarkollega som fick mig att gråta av glädje och stolthet.

"Vad du är duktig och grejar och står i Mia! Det tänker jag på varje gång jag är i kontakt med dig! OCH - Tänk om var hundrade människa hade haft ditt hjärta och ditt driv? Det hade räckt för att skapa ett paradis på jorden!"

Mia

Ännu mera fåfänga

Snubblade över det här blogginlägget och skrattade till - det är PRECIS det här jag menar med att fåfänga och god självkänsla är kompisar, går sida vid sida, när saker är optimala. Det handlar också om mod och att vara snäll och kärleksfull mot sig själv. Love it!

Ulrika

Något väldigt värdefullt

Gissa hur glad jag blev när jag fick den här av fina Mia!

Ulrika

Fåfänga

Jag spinner vidare på fåfänga. Det jag menar är såklart inte att bra självkänsla är i stället för fåfänga. Att smycka sig och pryda sig är viktigt för alla människor i alla tider och kulturer. Kort sagt, människan vill se fin ut, även om definitionen av vad "fin" är växlar kraftigt med geografi och epok. Och fåfängan är en bra drivkraft. Man ser på människor när de gett upp och det är inga bra signaler. Det är viktigt i vårt samhälle att vara hel och ren, för det signalerar till andra att man är en människa på rätt sida om vanvettsstaketet. Men var kommer då självkänslan in? För mig är det så enkelt som att jag VET, i djupet av min själ, att jag är perfekt precis som jag är. Hur det har blivit så vet jag inte, men misstänker att det har att göra med att jag var ett oerhört älskat barn. Jag behöver alltså inte den bekräftelsen hela tiden (även om jag älskar att få komplimanger) för att veta att jag duger. Jag tror att vårt eviga bekräftande av barns utseende är att göra dem en otjänst. Att "jag älskar dig" är tusen gånger viktigare än "vad fin du är i håret" även om det ena inte utesluter det andra. Visst ska vi se våra barn, men inte bara hur de ser ut på utsidan, utan också visa respekt och förundran inför deras insida, deras jag. "Vad spännande du tänker", "vad fint gjort". Fåfänga behövs, det är dessutom roligt. Det kan gå sida vid sida med god självkänsla, vara grunden för ett bräckligt självförtroende (h*n sa åtminstone att jag var snygg) eller helt saknas (men då är det nog något fel på en).


Några välsminkade, uppklädda tjejer som gjort sig fina inför festen! Respekt!

Ulrika

Snyggast på gymmet

Jag har extremt bra självkänsla, vilket ibland får mig att glömma det här med att snygga till mig innan gymmet, eftersom jag faktiskt uppriktigt inte bryr mig om vad folk ska tycka. Men i lördags var någon form av mått rågat. Okammad, hål i tröjan, trasiga träningsbyxor, Om jag träffade nån jag känner? Självklart. Så nu är nya träningsbyxor beställda.

Ulrika

Kramas i 20 sekunder

Jag hittade nedanstående text på nätet i veckan:

"The average length of a hug between two people is 3 seconds, but researchers have discovered something fantastic. When a hug lasts 20 seconds, there is a therapeutic effect on the body and mind. The reason is that a sincere hug produces a hormone called "oxytocin", also known as the love hormone. This substance has many benefits in our physical and mental health, helps us, among other things, to relax, to feel safe and calm our fears and anxiety. This wonderful calming is offered free of charge every time we have a person in our arms, when we cradled a child, cherish a dog or cat, we're dancing with our partner, the closer we get to someone or just hold the shoulders of a friend." Numera kramas vi här hemma i 20 sekunder varje gång.  Mia

Vad man behöver

Jag våndades och tänkte att det är vansinnigt. Men till slut ringde jag en gammal vän och pratade om saken och när orden var utsagda fick jag tårar i ögonen. För det är ju så här - en del saker måste man göra! Jag har ju ett förflutet som skribent och ett par manus under bältet och en snart färdig bok (som kanske aldrig blir färdig) i byrålådan. Jag skriver, helt enkelt. Och jag såg att en avancerad skrivarkurs jag ville gå var fulltecknad, men i ren desperation slängde jag iväg ett mail om att jag ville gå om det blev något återbud. Och det blev det. Därav mitt dilemma. Ska en student med familj, som dessutom jobbar lite, verkligen lägga ned tid och pengar på en kurs till? När jag ringde min väninna och berättade om situationen, så visste jag vad jag måste göra.  Som jag sa, en del saker måste man göra.

Ulrika

Komfortzon

Jag har alltid varit en tjej som vågat utmana mig själv, tänja på min sk komfortzon. Många gånger har jag stått på 5-meterssvikten genom åren och undrat om jag egentligen är lite knäpp. Men hoppat det har jag minsann gjort varenda gång. Och känslan, kicken efteråt är underbar. Jag har åkt fritt fall, karuseller med loopar till höger och vänster, flugit segelflyg och luftballong. Alltid samma härliga eufori efteråt.

Igår utmanade jag min komfortzon igen. Fast på ett helt annat plan. Jag anmälde mig till ett event jag inte visste något om, mer än att några av mina fina vänner skulle gå.
Det slutade med att jag kramade 30 för mig helt okända människor, berättade för 2 lika okända människor om min hemliga dröm och som jag dessutom lovade att förverkliga. Kvällen slutade med att jag dansade järnet tillsammans med 300 andra till Haddaways gamla hit "Life".

Mia

Föryngrande upplevelse

Mår lite illa. Det känns som huvudet är tomt. Har jag någonsin kunnat något?

Japp, jag har prov idag.

Ulrika

Klippt var det här

Nu är det ljust i vardagsrummet. På temat "Ut med det gamla - gör plats för det nya", så föll hibiskusarna för saxen i går.

Ulrika

Jag fick plats

Har gått och dragit på anmälan till Kungsholmen runt och min utlovade halvmara. Kanske skulle det bli fullt? Jag kanske var tvungen att vara någon annanstans just den lördagen? Mina benhinnor kanske börjar göra ont? Eller att jag skulle få problem med knäna?

Jag fick plats utan problem. Inga andra planer i sikte för den 10 maj. Både benhinnor och knän är i prima skick. Och jag har kommit igång bra med träningen. Inga ursäkter, bara att nöta på. Och höja upp tempot lite. Det är trots allt bara 110 dagar kvar! Gulp.

Mia

Istid

Barnen ville gärna åka skridskor ikväll och att jag och maken skulle följa med. Vi värmde på den sista skvätten glögg från lucia, pälsade på oss lager på lager och begav oss till isen. 

Den glädje som jag kunde skönja hos min 13- och 9-åring, för att vi var med dom på isen, övervann dom frusna fingrarna och tårna med hästlängder! Och så hade vi ju varm glögg. 

Mia 

Lättsamt

Ikväll hamnade min familj på gamla gården, hos Ulrikas familj. Jag fullkomligt älskar när det blir sådär spontant och lättsamt. I all enkelhet hade Ulrikas make hade gjort en gudomligt smarrig gryta, vi åt goda ostar, drack bubbel & vin, pratade om allt möjligt och såg barnen/ungdomarna röja i snön utanför. 

Åh vad jag är glad över att ha så fina vänner! 

Mia 

Kyla och tacksamhet

Eftersom kylan visst har parkerat här i södra Roslagen, så är jag tacksam över att vi dels har en kamin. dels fin björkved att elda med. Tacksammast (är det ett ord?) är jag dock för att vår värmepanna gick att reparera. Visst, många sköna tusenlappar, men en bråkdel av vad en ny hade kostat.

Ulrika

Formex-hög

Jag tillbringade några timmar i paradiset i eftermiddag. Oändligt mycket fina saker, inspiration så jag nästan gick upp i limningarna och mängder av kataloger med hem. Känner mig nästan lite hög. När jag vandrar på Formexmässan ser jag ut som Piff och Puff i julgranen på julafton. Lite vildare i blicken bara. 

Mia 

Grrr

Som ni förstår är det snö och ganska kallt här i södra Roslagen. Så vad passar väl bättre än att pannan hostar till och halvdör? Nä, jag är inte på ett strålande humör.

Ulrika

Snö & kyla är ingen ursäkt längre

Jag läste noga på om lager-på-lager principen för löpning i minusgrader. Tog mig också en titt på vad jag ska tänka på när jag draperar mina löparskor med broddar. Snön ligger vit på marken, termometern visar -5 grader och jag vill verkligen ut och springa. Förra vintern tog jag inte ett endaste löpsteg på snöbeklädd mark. Vilket betydde 5 månaders uppehåll. Det kommer tydligen inte att hända denna vinter.

Jag är numera glad som en lärka. 40 minuters löpning gick över all förväntan. Bästa tiden hittills i år per/km. Jag halkade inte ett endaste dugg, fast jag sprang rakt över isfläckar. Broddar ÄR fantastiska. Och jag frös bara pyttelite dom första 5 minuterna. Vilket enligt experter är helt i sin ordning, då har man klätt sig rätt.

Mia

Vardagsresor

Idag ska jag till skolan i stan, träna i Danderyd och äta middag med en kompis stan. 13,5 mil. Men måste man vara med (och det måste man när man är nyfiken) så innebär det många timmar i bil.

Ulrika

Krull = lättskött

Det gick betydligt snabbare att fixa till håret idag. Några hårnålar och krama i lite vatten i rufset jag ställt till med under natten, då jag somnade med blött hår. 

Kommer nog att trivas med min 80/90-tals retrofrilla med 2000-tals touch. 

Min frissa sa i fredags att jag var hennes tredje kund bara den här veckan som permanentade sig. Tydligen kommer allt tillbaka till slut. 

Mia 

Hello krullis

I fredags permanentade jag håret. Det blev väldigt krulligt. 

För att lockarna ska sätta sig får man inte borsta, tvätta eller sätta upp håret på 48 h. Ikväll tvättade jag det äntligen. Imorgon får vi se om krullet är lika intensivt som före kvällens hårtvätt. Och om jag kommer överens med min nya frilla. 

Mia 

Morgonstund

Först fixade sonen födelsedagsfrukost. Sen gick han och la sig och lämnade mig ensam med glada tankar några timmar. Nu dricker jag kaffe och söta dottern te. Mysig morgon!

Ulrika

Nämen? Träning.

Jo, det verkar ju som Vännerna i Balans sprudlar av energi. Jag har tränat 4 av 5 dagar denna vecka och gud vilken skillnad det blir i en öm kropp. Och jag har också rensat garderoben! Ut med det gamla! Gör plats i garderob och liv för nya upplevelser och saker. Familjen har också bokat en snabbresa till Norrbotten, där en 30-årsfest går av stapeln! Jag tycker att det är superkul att jag, som fyller 47 år i morgon, inkluderas i sådana skojigheter. På tal om födelsedag ska jag sätta ihop en trevlig måltid till i morgon, då en av mina själssystrar oväntat dyker upp för att fira mig. Jag känner mig så välsignad som har så många härliga människor i mitt liv! På tal om härliga människor, så hörde min praktikplats av sig och undrade om jag ville följa med på ett seminarium redan nu. Klart jag vill! Åh, fy farao vad roligt och vilken skillnad det gör med människor som är pigga i huvudet och varma i hjärtat. Mer sånt!

Ulrika

När jag inte tränar

Jag har skrivit nästan uteslutande om träning sen nyår. Sån är jag. När jag går in för något så är det till 100 %. Jag är tokpeppad, bestämd och envis. Skulle inte förvåna mig själv om jag faktiskt klarar av att springa halvmaran om exakt fyra månader.

Vad gör jag då när jag inte tränar? Året har börjat med massor av jobb. Det händer mycket på jobbet där jag är anställd, vi har en diger agenda för 2014 och jag får hålla i mig för att inte jobba mer än min avtalade halvtid.
Firman går riktigt bra. Jag har en bra kundbas som fortsätter att konsultera mig och nya kunder hittar till mig varje vecka.
Jag har rensat i familjens garderober, städat ut det mesta av julen och dotterns rum har möblerats om. 2014 känns som ett år där det finns plats för mycket nytt och intressant. Kanske till och med en kurs?

Mia

En tia

Jag trodde att det skulle ske i mitten av februari. Eller kanske ännu senare. Men det skedde redan idag torsdagen den 9 januari. Jag sprang en mil. En tiopoängare i min träningskalender!

Mia

Skrämmande löpning

Fördelen med att jobba deltid och att vara egen företagare är att motion kan ske på dagtid. Idag hade jag bokat in ett intervallpass löpning kl 14.00 i min kalender.

Jag började med att värma upp med 1 km lätt jogg. Sen var det dags att köra intervaller. Hade bestämt att jag skulle springa 8 x 3 minuter i ett riktigt snabbt tempo. Mellan varje 3-minuters intervall lade jag in en minuts nedvarvning/promenad. Och det hela avrundades med 2 km lätt jogg för att få mjölksyran ur benen.

Det mest minnesvärda idag blev att jag hela tre gånger lyckades pricka in slutet på intervallerna precis när jag passerat pensionärer på promenad. Det betyder att jag sprang som en dåre förbi dom för att några sekunder senare, med tungan hängandes i mungipan, promenera framför dom. Efter en minut kutade jag åter iväg som en galning som blev jagad. Jag vågade inte se mig om för deras ansiktsuttryck, men jag hoppas att jag inte skrämde dom för mycket.

Mia

Inspiration

Jag läser nyårsnumret av Allt om LCHF och blir väldigt inspirerad. Särskilt intressant är trendspaningen inför 2014. Grunden till LCHF är ju att byta ut allt konstgjort mot rena, enkla råvaror, byta komplexa kolhydrater mot fett och min favorit, inte köpa saker som har innehållsförteckning. Men det sker en ökad individualisering. Vissa mår bättre av något, andra av något annat. Dessutom är LCHF perfekt att kombinera med periodisk fasta. Åh, det ligger så mycket roligt och gott framför mig!

Ulrika

Vändning

2 januari fick jag nog! 

2 löprundor, 2 raska promenader och 2 styrkepass med boll och vikter har nu avverkats på 5 dagar. Har uteslutit bröd och pasta ur kosten. Och ätit massor av grönsaker. Jag känner mig redan piggare, gladare och lättare. 

Mia 

Färgtankar

Tänk att rosa kan kännas så rätt - rött i all ära, men nu kommer rosa, lila och grön. Runt påsk blir det gult för hela slanten, men sedan lägrar sig min favoritfärg över hus och kläder - den blå tiden.

Jo just get, andra träningen för året avklarad!

Ulrika

Mera spara

I går gick jag lös på en julgrupp jag fick av min svärmor på julafton - jag hällde ut allt på bordet och delade upp plantorna som ingick. Sedan planterade jag dem i separata krukor och gav dem till mamma, alla utom en liten stjärnformad suckulent som jag behöll.

Ulrika

Usla förutsättningar

Regn, blåst och extra julkilon på kroppen. Trots dom usla förutsättningarna joggade jag just 7,3 km. Det är i allafall en bra början för halvmaran i maj. Go girl!

Mia  

Kreativitet

Min kusins fru Aino har bloggen Klimatkompis. Just nu ligger det ett inlägg där om hur man ska undvika att slänga mat. Det passar mig, eftersom det finns något så… arrogant över att utnyttja jordens resurser på ett sådant sätt. Ingen respekt!

I dag kokade jag soppa på en spik, nej men en spenatsoppa med rökt lax och det som var kvar av julosten. Ur bloggsynpunkt helt förkastlig, eftersom den var väldigt ful (nej, inga kort), men en gudomlig smak. Och miljövänlig!

Ulrika

Pssst

Maken har gått ned närmare 3 kg sedan 1:a januari…Jo, han har återupptagit LCHF.

Ulrika

Dukat för fest

Så här fint hade jag dukat på nyårsafton. Det blev en jätterolig kväll med 10 vuxna och 9 ungdomar/barn. Tur att vi köpt så stort hus, för det var inga problem att husera 19 personer under samma tak. Tack Ulrika och alla andra för lyckat avslut på 2013 och en fin början på 2014!

Mia 

Å så vågen då

Traditionsenligt klev jag upp på vågen 2 januari. Det var ett rejält tag sedan, har inte känt behovet eftersom kläderna suttit ok. Den senaste veckan har jag dock glufsat kolhydrater hej vilt och det har känts på kläder och diffusa magbesvär. Men åter till vågen. Döm om min förvåning när jag väger 67,4 kg, dvs 1,2 kg mindre än förra året. Att magen var spänd syns dock på måtten:
Mage - 94 cm
Midja - 87 cm
Överarm - 32 cm
Lår 49 cm.

Varför måtten, varför lägga ut dem på bloggen?

Tja, kanske mest för att det är viktigt att inte gömma sig, viktigt att inte skämmas. Vikten och måtten är ett sätt att bli synlig för mig själv, att följa min förändring lugnt och utan den panik som många känner runt vikten. Om några dagar fyller jag 47 år. Slutar jag vara fåfäng då? Så klart inte! Som sagt, till det yttre och till det inre vill jag vara det bästa jag kan. Det är med mig själv jag jämför mina framgångar, all annan jämförelse leder helt fel!

Ulrika

2013 förändringarnas år

2013 blev året jag sålde ett av mina företag och startade ett nytt. För första gången på nästan tio år tog jag även en anställning, på halvtid. 

I maj sålde vi huset som varit vårt hem i 10 år. Vi lämnade mysiga gården där barnen vuxit upp och där jag funnit många av mina bästa vänner. Det var dags och jag var redo men ändå värkte det i hjärtat. 

Familjen har under hösten landat i nya huset och vi är alla överens om att det var ett bra beslut att flytta. 

Flytt och byte av jobb ligger mycket högt på listan över stressfaktorer. Jag instämmer. Det har varit ett händelserikt men väldigt obalanserat år. Jag har tappat bort mig själv och min hälsa på vägen. 2014 ska bli året jag kliver upp ur diket, sätter upp stimulerande mål och tar hand om mig själv lite bättre. 

Mia