I tisdags blåste det isiga kulingvindar ute. Nej, så galen är inte ens jag att ge mig ut i det vädret och springa. Det blev bilen till det varma vindstilla gymmet istället.
Det började segt. Kände mig trött, benen var tunga och jag flåsade lite väl mycket efter 10 minuters löpning på bandet. Sen hände det. Min utmanare klev in. Ulrikas man, som triggade mig till att anmäla mig till halvmaran, gjorde entre på gymmet. Han klev upp på löpbandet bredvid mig och körde spänstigt igång med sin intervallträning. Helt plötsligt blev läget något annat. Tävlingsinstinkt, inspiration eller stolthet? Svårt att säga. Helt plötsligt har jag avverkat 45 minuter på löpbandet. Tränandes intervaller. Och kört ett stenhårt 15 minuters pass på trappmaskinen. Plus lite styrka.
Mia
Hahaha, du har en härlig vinnarskalle. Längtar!
SvaraRaderaHehe, skönt att man kan inspirera! Komer gå hur bra som helst detta! Ser fram emot halvmaran och efterföljande baluns på kvällen.
SvaraRadera/Klas