tisdag 28 januari 2014

Fåfänga

Jag spinner vidare på fåfänga. Det jag menar är såklart inte att bra självkänsla är i stället för fåfänga. Att smycka sig och pryda sig är viktigt för alla människor i alla tider och kulturer. Kort sagt, människan vill se fin ut, även om definitionen av vad "fin" är växlar kraftigt med geografi och epok. Och fåfängan är en bra drivkraft. Man ser på människor när de gett upp och det är inga bra signaler. Det är viktigt i vårt samhälle att vara hel och ren, för det signalerar till andra att man är en människa på rätt sida om vanvettsstaketet. Men var kommer då självkänslan in? För mig är det så enkelt som att jag VET, i djupet av min själ, att jag är perfekt precis som jag är. Hur det har blivit så vet jag inte, men misstänker att det har att göra med att jag var ett oerhört älskat barn. Jag behöver alltså inte den bekräftelsen hela tiden (även om jag älskar att få komplimanger) för att veta att jag duger. Jag tror att vårt eviga bekräftande av barns utseende är att göra dem en otjänst. Att "jag älskar dig" är tusen gånger viktigare än "vad fin du är i håret" även om det ena inte utesluter det andra. Visst ska vi se våra barn, men inte bara hur de ser ut på utsidan, utan också visa respekt och förundran inför deras insida, deras jag. "Vad spännande du tänker", "vad fint gjort". Fåfänga behövs, det är dessutom roligt. Det kan gå sida vid sida med god självkänsla, vara grunden för ett bräckligt självförtroende (h*n sa åtminstone att jag var snygg) eller helt saknas (men då är det nog något fel på en).


Några välsminkade, uppklädda tjejer som gjort sig fina inför festen! Respekt!
Ulrika

1 kommentar:

  1. Vilka kloka funderingar. Jag håller med dig helt.
    Jag tycker nog också att min självbild och självkänsla är riktigt bra. Vet att det finns ett grundfundament där inne som ingen kan rubba. Jag vet att jag ger mycket hjärta, kärlek och gott till världen. Ibland kanske lite för mycket, alltså på bekostnad av mig själv.
    Funderade på varför jag inte vill gå rufsig och vild till gymmet. Kom underfund med att en av anledningarna var att jag känner alldeles för mycket människor i vår hemkommun och har jobb där jag syns mycket bland olika typer av människor. Jag vill nog bara bespara dom den bilden av Mia ;-) Ha haa!

    SvaraRadera