Blodsmak

Min löparkarriär började i våras, för en sisådär 5 månader sen. Eller karriär förresten, mer av en utmaning för att bevisa att jag (som aldrig sprungit regelbundet i hela mitt liv) kunde bli en löpare på 12 veckor. För det påstod nämligen Malin Ewerlöf Krepp i en artikel i Expressen.

Eftersom en del av det som skrivs i kvällspressen ska tas med en nypa salt, så trodde jag inte riktigt att det skulle gå så fort som artikeln utlovade. Men döm om min och alla andras förvåning. Efter endast 11 veckor kunde jag inte bara springa de utlovade 5 kilometrarna utan en HEL mil! Lyckan var total.

Och vad har hänt? Jo, jag har lagt på mig några höstmyskilon. Umgåtts med goa grannar och vänner och smackat i mig många godsaker utan att reflektera över dess innehåll.

Slutade jag springa efter milen undrar ni? Nej, jag har definitivt inte lagt av med löpningen men har mest varit ute och lufsat några gånger i veckan. Målet i artikeln var hade jag ju nått redan i slutet av juli. Och jag har ännu inte satt något nytt mål med min löpning.

Idag var det då dagen D, skulle testa min kondis 5 km. Jag kräktes nästan. Försökte komma under halvtimmen på 5 km, men det slutade med blodsmak och 31 min och 45 sek (i somras var den bästa tiden 27 minuter).

Så målet är att springa en mil våren 2013 under timmen. Oj! Då var det bestämt då.

Mia