hyrbilen...
Min bil blev påkörd för några veckor sen och idag skulle den in på verkstad. Strax efter 8 är jag på plats. Den bokade hyrbilen som utlovats står inte där och väntar på mig. Hertz hade tydligen, enligt bilfirman, misslyckats med sina åtaganden än en gång.
Väntar i 40 minuter. Dom får inte tag i någon bil och jag blir hemskjutsad i väntan på nya besked. Eftersom reparationen tar en vecka, så är jag väldigt angelägen om att det fixar sig.
Efter en och en halv timme ringer verkstaden. Dom ska komma och hämta upp mig, för att köra mig till Statoil där dom lyckats få fram en ny hyrbil. Äntligen!
Efter 20 minuter huttrandes i kylan inser jag att min eminenta vägbeskrivning inte fungerat. Har naturligtvis inget mobilnummer till killen som ska hämta mig, utan ringer bilfirmans växel och vips - efter 9 minuter kopplas samtalet fram. Telefonkö kallas det.
Nåja, vi kommer i kontakt med varandra, stelfrusen åker vi i tystnad genom vårt samhälle och jag blir avlämnad på Statoil.
Att hämta ut en hyrbil i ett skadeärende, dessutom på ett ställe där det inte var meningen från början, är svårt och tidskrävande. 20 frågor senare som jag inte kan svara på, har killen på Statoil ringt på både bilfirman och försäkringsbolaget för att försäkra sig om att jag verkligen är berättigad till denna bil. Han fick sitta i telefonkö. Två gånger. Ha haa!
Två kunder som står bakom mig i kön önskade nog mig ett och annat ont under den halvtimme som mitt ärende tog.
Klockan blir närmare 11 och jag har äntligen fått en hyrbil. Det gick ju smidigt!
Tur att en underbar vän kommer över i eftermiddag för en långpromenad i höstsolen och att hon tar med sig sina Rawfood-muffins som vi ska fika på när vi gjort oss förtjänta av dom.
Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar